multitaskingmandy

Mandy flyttar ur boet imorgon. Jag ska på en dag transformeras från bonnjänta till citykatt. Det är självfallet GRANDE! (uttryck snott av Niklas på jobbet. han använder det dock när han ser en snygg tjej äta pizza som han har bakat........?!)



Helt omotiverad bild på den första bearnaise-såsen som inte skar sig när jag gjorde den.

Det här med poser, hörrni. Jag gillar det inte. Jag hatar verkligen när någon tar fram en kamera. Verkligen så ocoolt och inte LOL över huvud taget!

MEN ni ska få en liten samling Mandy-poser. Som ni kan spara i en mapp på data-patan för framtida frivilligt bruk.

Först ut har vi Metal-Mandy.



(här med keps ovanför hatten. väldigt sommaren '11)



Sen har vi en ständigt återkommande klassiker, P.E.D.*-Mandy



(<--- där är jag, längst till vänster, med tre mer vana posörer.)







Sen så har vi denna. Dock oklart om det är en pose, eller om det bara är för många öl.



Här är bara en bild där jag cyklar. (Ville flika in den någonstans.) Cykel-Mandy

 

Och slutligen, den färskaste av dem alla. Trolol-Mandy




*P.E.D. = Pussy Eater Deluxe

Låt mig begynna med ett citat från one of my closest girls, Snoop Dogg himself:

"If it's flipping hamburgers at McDonald's, be the best hamburger flipper in the world. Whatever it is you do have to master your craft"

Deep shit, som jag brukar säga. Citatet tilltalar mig lite extra. Jag flippar ju inte burgare, men jag bakar pizza. Close enough.

Imorgon planerar jag att entra pizza-köket med denna positiva inställning á la Snoop Dogg.  Det kan behövas, för imorgon vankas det personalfest...inte på mitt jobb, men på någon annans...på en arbetsplats med en miljon anställda...som alla tycker om pizza....som jag ska baka åt dem.

:) :) :) :) :)))) :):)) :))))) :) :) :) :))) :) :) :)) :))))))))) :):):):))):):)):):) :):):):):) :))))

.......

xD

Gissa om jag inte tänker göra dem besvikna! Faktum är att det kommer bli succé, med tanke på min nyfunna positiva inställning! Thanks Snoopish!

Påtal om succé och my closest girls
Den här bilden är great sucess

Det är möjligen dags att lära känna Multitasking Mandy.
Ovannämnda tycker att vi mjukstartar med en lista.

Fem saker Mandy tycker mest om att göra när hon har tråkigt:

Plats numero fem: Äta cheez ballz.

Plats numero fyra: Tala ytterst begränsad spanska/engelska/tyska/simlish/esperanto med sig själv, eller till döva öron. Vanligt använda fraser: Dónde está  mi  libro?, yo mah niggah, sheisse affen!, sol sol, mi perolas esperanto. etc.

Plats numero tre: Sitta uppe till fyra på morgonen och redigera Mufasa. Och sen skratta.



Plats numero två: Kommentera random bloggar med meningar som denna: "Hej, var det inte du som var med i Wild Kids? :D har du fortfarande kontakt med någon från Lejonen? p&k /WK-fan"

Plats numero ett: Läsa fuckyeahsimsmeme.tumblr.com.












*Simlish för: "Jag är uttråkad"

Tanken var att mitt begynnande inlägg skulle bli något episkt och i allegro-tempo, men ibland kommer livet emellan.

Björn Ranelid ska alltså deltaga i nästa års melodifestival, med ett stycke som kallas "Mirakel". Förvirrningen jag upplever i detta nu är total.  Det är bara så fel. Typ som att Lars Winnerbäck skulle byta image och bli en Sture-P:are. Jag är vilsen.

Lite bakgrundsfakta till min förtvivlan. Männen i mitt liv är och har varit min fader, min morfar, Thomas Di Leva, Wild Kids-Ola, Per Oscarsson och så Björn Ranelid. En skara tillsynes trygga och bra gubbar att se upp till. Sedan kom det fram att Thomas Di Leva hade misshandlat sin fru och att Ola Lindholm lekte med knark. Per Oscarsson chockade inte med skandaler, men han dog (übersorgligt! R.I.P.). Tre helt osannolika nyheter som lekte med mitt lillhjärta. Och så har jag motvilligt fått acceptera att dessa nyheter är (mer eller mindre) faktum.

Tillsammans med pappa och morfar har Björn Ranelid stått för trygghet mitt i dessa vågor av tumult och förtvivlan. Han har alltid varit densamme.

..tills idag. Helt plötsligt ska han bidra till "den största sensationen i Melodifestivalens historia". Vad är det att stoltsera med?!

En del av mig dog ikväll och imorgon kliver jag in i den första av krisens första stadier - förnekelse.

Jag tror inte att det är mer än rätt att avrunda med denna melodi.