multitaskingmandy

Idag ringde det en lady på jobbet och var förtvivlad över att hon hade tappat bort sin väska någonstans i närheten av mitt jobb. Hon beskrev att hennes väska innehöll hela hennes liv och var så rädd över att den skulle vara borta föralltid. Jag hjälpte henne att hitta den och hon blev helt överlycklig över att den inte hade blivit stulen.

Som tack för hjälpen fick jag ett stycke Linné.



Hon överöste mig med komplimanger, sa att jag var "guld värd!" och "den snällaste någonsin!" och så lovade hon att alltid minnas mitt namn. Jag rodnade lika mycket som när man var tretton år och skulle hålla föredrag inför klassen, ungefär. Nu är jag gladiz.



Att vara snäll och medmänsklig får tömmehn upp!